sannainaustralia.blogg.se

Gili Trawagan, 29 juni

Tidigt började jag värma upp stämbanden för att väcka Nicole med "fantastisk" skönsång. Idag är det nämligen hennes födelsedag som vi ska fira! Dock ligger det ett tjockt molntäcke över hela ön men anar att det kan vara bra för vårt skinn. Dagen till ära lät jag henne bestämma allt och därför började vi med frukost ute på ett cafe med havsutsikt. Jag åt en otroligt god smoothiebowl, nästan (!) i klass med den godaste jag någonsin ätit i New York. Färskpressad vattenmelon och pineapplejuice blev det till. Denna fantastiska frukost följdes av lite shopping i de små butikerna de har här innan vi hamnade på en fancy restaurant där vi beställde dagens första cocktails. En frozen pineapple daquiry och en passionfruit mojito slank ner lätt som en plätt. Ännu denna gången med havsutsikt där vi kunde se Lomboks maffiga berg resa sig över molnen i horisonten.

Nästa stopp var på ett av öns många spa. Vi lät två små söta balinesiska kvinnor ta hand om våra kroppar i en timme med live vågskvalp i bakgrunden (låg i princip över vågorna). Fantastiskt skönt!!! 150kr och en timme senare vandrade vi ut som oljiga zombies. Totalt inkletade i olja var vi men det hindrade inte oss från att gå i lite mer affärer. Det blåste på ordentligt så det fläktade ganska skönt trots vårt extra hudlager. Nicole fick inhandlat lite personliga presenter och vi begav oss sen tillbaka till hotellet för att göra oss i ordning för kvällen.

Kvällen började med att vi mötte en tysk och en holländsk tjej som vi promenerade en sväng runt ön med. Okej, korten på bordet, vi skulle gå och titta på solnedgången men gick vilse och hittade dessa tjejerna så vi bestämde oss för att gå vilse tillsammans... Vi kom verkligen ut där urbefolkningen bor. Små barn som sprang runt i sina pyjamaser och lekte med både getter och höns. Vi såg även vad som händer med skräpet som ön lämnar efter sig. Det bränns i stora stora högar och sen odlar de och låter djuren beta på det.

Vi hittade tillslut vår väg. Till alla världens människor, Google Maps fungerar även om man inte har reception. Och till alla generationer över min, hur har ni överlevt utan telefon? Skämt å sido, vi kom fram till solnedgången i lagom tid men på grund av molnen var det inte lika imponerande som förra gången.

Därför hittade vi en mysig restaurang där vi slog oss ner. Ett bord för två på stranden nära till de vågor som vi knappt lämnat på hela dagen. Den här restaurangen råkade ha Happy Hour, 2 cocktails för 1... Nicoles födelsedag till ära så blev det indonesisk mat med pina colada, strawberry daquiry, strawberry daquiry, strawberry daquiry och strawberry daquiry (osv....). Gissa vilken vår favorit var! Denna kvällen var otroligt mysig och resulterade i att jag fick livebandet att sjunga Happy Birthday för Nicole, vår söta servitris gav henne en överfylld Strawberry Daquiry for free och vår bords granne sprang ut och köpte nutella crêpe till henne (eftersom hon är vegan, gluten och laktos var det en indirekt present till mig) samt att servitrisen fick mig till att, tillsammans med livebandet, sjunga hennes favoritlåt (en sång på scenen som jag aldrig ens hört...). Men det gick hem det med! Efter att jag lyckats bli bjuden på en Strawberry Colada för mitt framträdande, lämnade vi restaurangen och hamnade på en rooftop club. Med utsikt över havet och de andra Gili öarna dansade vi loss på bordet med klubbens ägare och resten av alla turister här. Låt mig säga att mitt uppdrag som födelsedagsvapendragare lyckades hålla en hyfsat hög status på dagen för vi båda somnade snabbt med ett leende på läpparna.