Sengiggi, 5 juli

Efter sovmorgon och färsk frukt till frukost förberedde vi oss för vår sista dag på Lombok. Helt sjukt vad tiden springer iväg men vi har vi tydligen snart varit här i fyra dagar. Vi tog oss ner till hamnen för att dubbelkolla så att vår båt imorgon skulle vänta på oss. Idag är det sista dagen på ramadan och en del av befolkningen är muslimer vilket innebär att de har public holiday imorgon och mycket här är stängt. Allting var i sin ordning och vi skulle få lov att lämna denna ön, tyvärr. Innan vi gick tillbaka till hotellet blev det en förmiddagspromenad längst med stranden. Inget speciellt att hänga i julgranen efter att ha spenderat ett halvår på Australiens stränder men havet fläktade med friska vindar. Både Nicole och jag är mer fascinerade av den fantastiska naturen som omger vårt hotell så vi bestämde oss för att spendera dagen med utsikt över djungeln (aka ligga vid poolen). Vi inhandlade lite frukt och nötter som skulle hjälpa oss att inte däcka totalt i solstolarna. Fantastisk dag men strålande solsken från en klarblå himmel och återigen omgärdade av den otroliga grönskan. 

Med andra ord spenderade vi denna dagen som alla andra vettiga människor, i plurret. Detta påminner lite om Airlie Beach i Australien där vi svettades av bara tanken att kliva ur ACn. Inte riktigt så illa men nära på! Vid (i) poolen trivdes vi iallafall och hängde enda fram tills solen började gå ner. 

Idag är som sagt sista dagen på ramadan och så fort solen gått ner började det firas ordentligt! Det skreks i bönetornen (ligger ett precis bredvid vårt hotell...), det var fest på gatorna och det sköts raketer. Enligt deras tradition så är det en stor fest som gäller där de äter som hästar efter att ha fastat i 30 dagar. Vi var inte sena och hittade därför en väldigt populär restaurang där det blev fyra olika sorters rätter med ris medan knallpulvret smällde ute på gatan och folk tjoade och stimmade. Häftig upplevelse att faktiskt få vara i ett sådant här firande!! Sent på kvällen begav vi oss tillbaka till hotellet för att inse att det knappt skulle gå att sova eftersom "Allah akbar" skreks på repris i bönetornet och fyrverkerierna verkade aldrig ta slut på denna ön... Men ungefär kl 12 tystnade det lagom för att börjas igen kl 6 på morgonen. Lite sömn lyckades vi iallafall skrapa åt oss efter detta spektakulära ramadanfirande! 




Everyday, Indonesien | |
Upp